SKL: Jante hör inte hemma i skolan / LR: En bra skola kan inte byggas på misstro mot lärarna!

Jante hör inte hemma i skolan /SKL
Publicerad: 12 oktober 2009, 04.43. Senast ändrad: 12 oktober 2009, 08.24
LÄRARNAS VILLKOR Låsningarna mellan arbetsgivarsidan och lärarfacken om lärarnas arbetstid och löner går ut över eleverna. Vi måste sluta titta i backspegeln, skriver företrädare för förhandlingsdelegationen på SKL och ställer fyra krav inför avtalsrörelsen.

Lärarna är den viktigaste resursen för elevernas utveckling och resultat. Trots det har rektorerna, som ansvarar för helheten i skolan, inte möjlighet att fullt ut disponera lärarnas arbetstid utifrån den enskilda skolans behov. Det är ohållbart.
Det senaste året har Sveriges Kommuner och Landsting och de två lärarorganisationerna diskuterat hur lärarnas arbetstid ska användas för att nå bäst resultat i en målstyrd skola. Trots att vi är eniga om att arbetsvillkoren för skolans medarbetare är avgörande för både resultat, kvalitet och arbetsmiljö har vi inte lyckats komma varandra närmare. De låsningar som finns går bara ut över elever, lärare och rektorer.
Nu står vi inför en avtalsrörelse. Det är dags att sluta titta i backspegeln. Det gemensamma målet är en bättre skola. För att uppnå det, krävs ett nytt synsätt på flera områden.

1. De centrala parterna måste sluta peta i detaljer. Alla skolor i landet är inte lika. Inte heller alla ämnen, elevgrupper eller lärare. Det skulle hota kvaliteten om man, vilket ibland föreslås från fackligt håll, skulle sätta ett tak för hur många lektioner en lärare får ha eller på annat sätt detaljstyra hur varje lärares arbetstid ska fördelas.
Det vore lika absurt som att centralt reglera hur många patientkontakter en sjuksköterska ska ha, eller bestämma att en brandman bara skulle göra ett visst ­antal utryckningar per vecka oavsett hur många bränder som inträffar.

2. Rektorerna ansvarar för helheten. Då måste de också få möjlighet att, tillsammans med sina ­lärare, planera helheten. Idag är närmare en fjärdedel av lärarnas arbetstid förtroendearbetstid. Denna väljer lärarna själva hur och var de vill förlägga och många rektorer har i praktiken inget inflytande över hur tiden används. Det riskerar att gå ut över både arbetsmiljö, elevernas resultat och skolans kvalitet.
En sådan ordning skulle vara otänkbar för chefer i andra verksamheter. De fackliga organisationerna uttrycker ibland oro för lärarnas arbetsbörda. En chef som ska kunna hjälpa en enskild medarbetare att prioritera, måste kunna påverka hur den viktigaste komponenten – arbetstiden – används. Detta är också nödvändigt för förbättrade resultat i skolan.
Vi vill ha moderna arbetslag där lärarna planerar och följer upp undervisning tillsammans och tar fram gemensamma arbetssätt. Så jobbar också många skolor i dag. Ska det arbetssättet fungera måste lärarna vara i skolan när elever och kollegor är i skolan. Det betyder inte att lärare ska arbeta mer. Det vi vill är att rektorerna, tillsammans med sina lärare, ska ha större möjlighet att planera helheten.

3. Vidare behövs mer fakta och färre myter i skoldebatten. Ett exempel är lärartätheten, som har ökat i alla skolformer de ­senaste åren, trots att motsatsen ofta hävdas.
De senaste fem åren har antalet grundskoleelever minskat med 13,5 procent. Under samma tid har antalet tjänstgörande lärare endast minskat med 7 procent.

4. Slutligen vill vi se en tydligare individualisering av lärarnas löner som återspeglar den enskilda lärarens ansvar, arbetsuppgifter och resultat. Kompetens i kombination med bra resultat ska löna sig. Möjligheten finns i dagens avtal, men på många håll har det här synsättet mött motstånd lokalt.
Vi hoppas att den tiden nu är förbi och att vi gemensamt kan ta rejäla kliv framåt så att lärare som presterar bra kan få den löneutveckling de är värda. Detta förutsätter modiga rektorer som vågar lyfta fram bra lärare och diskutera brister i enskilda lärares undervisning. Det kräver också framsynta fackliga företrädare.
Alla vi som är inblandade i skolans utveckling – elever och föräldrar, beslutsfattare, lärare och rektorer och fackliga organisationer – vill ha en modern skola i världsklass. I en sådan skola finns inte plats för omoderna arbetstidsvillkor och detaljstyrning.
Vi måste våga lita på rektorer och lärare och lokala fack på skolorna i Lomma, Haninge, Pajala och i landets övriga kommuner.
De är bättre lämpade än arbetsmarknadens parter i Stockholm att bestämma hur arbetet ska läggas upp på just deras skola för bäst resultat och arbetsmiljö. Vi måste också våga lägga Jante åt sidan i skolan och lyfta fram duktiga och kompetenta lärare. Det tjänar alla på, inte minst eleverna.

INGELA GARDNER SUNDSTRÖM ordförande förhandlingsdelegationen, SKL
HELÉNE FRITZON vice ordförande förhandlingsdelegationen, SKL
ESKIL JOHANSSON 2:e vice ordförande förhandlingsdelegationen, SKL
MARIA STOCKHAUS ordförande utbildningsberedningen, SKL
MARIE-LOUISE RÖNNMARK vice ordförande utbildningsberedningen, SKL


En bra skola kan inte byggas på misstro mot lärarna

Kunskap är en av de mest betydelsefulla tillgångarna för vårt land. Lärarnas uppdrag är att leda dagens unga in i framtiden. När lärare lyckas påverkar det inte bara elevers möjlighet att nå sina drömmar, utan hela Sveriges utveckling. För Sveriges skull borde därför Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) argumentera för lärarnas status och förutsättningar. Tyvärr gör inte SKL:s företrädare det på Brännpunkt den 12/10 2009.

Nästa års avtalsrörelse kommer att handla om att vi vill att Sveriges lärare ska kunna utföra sitt arbete med hög kvalitet. Lärares uppgift är att undervisa och förmedla kunskap till eleverna och hjälpa dem att nå målen. Och då behövs tid för såväl förarbete som efterarbete.

SKL:s företrädare säger att man vill se framåt. Men den som inte vill eller vågar se och förstå historien upprepar bara aningslöst misstagen om igen. Det tänker vi inte göra. Vi tänker se framåt och lära av gångna misstag.

Vi lärare slöt 1996 ett avtal med dåvarande Kommunförbundet som skulle ge nya arbetstidslösningar. Sedan dess har vi fått fler elever, större klasser och därmed mindre tid för varje elev. Detta drabbar alla elever. Både de som behöver mer tid för att få med sig kunskaperna, men också de som kan gå fortare fram. Vi lärare har allt mindre tid för den enskilde eleven och antas kunna ägna oss åt allt annat än att undervisa och stärka undervisningens kvalitet. Det är den verklighet som lärare lever i varje dag, oavsett vilken nationell statistik SKL pekar på. Vårt mål är att höja resultaten och se till att alla elever når kunskapsmålen. Men vem ska ansvara för kvaliteten i undervisningen och värna elevens rätt om arbetsgivaren tillåts krama ur mer timmar utan insikt om kvalitet?

Politikernas viktigaste uppgift är att ge skolledare och lärare de mest optimala förutsättningarna att lyckas med sitt uppdrag. SKL argumenterar för att de centrala parterna inte ska lägga sig i utan istället lita på de lokala parterna. Samtidigt som detta sägs, slår SKL fast att rektor ska ha totalkontroll över när lärarna är på arbetsplatsen och att detta ska regleras centralt. Det är sorgligt att SKL för en sådan argumentation istället för att tillsammans med oss skapa en strategi för en skola där lärarna hinner och orkar vara de lärare de vill vara – och som dagens elever och kunskapsutmaningar kräver.

SKL ansluter sig till övriga arbetsgivarorganisationer och vill inte ha centrala lönepåslag i kommande avtal. Den modellen prövades 2007. Då passade många kommuner på att ge lärarna mindre än andra och i vissa fall inget alls. Visa av den erfarenheten kommer vi inte att skriva på ett centralt avtal utan centrala påslag

Individuell lön har arbetsgivarna länge velat ha. Vi har avtal som slår fast detta. Vi vill givetvis att de duktiga lärarna ska kunna ha en mycket hög lön. Det är därför mycket beklagligt att arbetsgivarna hittills gjort så litet för att få det att fungera. Istället har vi fått kraftigt minskad lönespridning. Skolledarna har varken mandatet eller modet att premiera de bästa lärarna.

Skolledningen har det yttersta ansvaret för skolans utveckling och strategi. Enligt flera studier,
bland annat den så omtalade McKinseyrapporten ägnar skolledare i framgångsrika skolländer omkring 80 procent av sin arbetstid åt att vara pedagogiska ledare. Det behöver förstås också svenska skolledare för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

Om den negativa resultatutvecklingen i skolan ska brytas, måste krafttag till för ändra på den misstro som finns. Det var också vad Per Unckel, opartisk ordförande i parternas arbetstidsgrupp konstaterade, efter att gruppen misslyckats med att nå en lösning. Unckel har tyvärr rätt: i många skolor präglas relationen mellan lärarna och skolledningen av misstro. Vi måste få bukt med denna misstro om vi ska få skolan att fungera bättre.

Med den pågående ekonomiska krisen och en arbetsgivare som så tydligt vill få större inflytande över arbetstiden vet vi att en tuff avtalsrörelse väntar. Oavsett om vi har hög- eller lågkonjunktur är det samhällsekonomiskt dyrare att låta bli att satsa på skolan.

Vi är beredda att möta alla förslag på ett konstruktivt vis. Men då måste det finnas ett förtroende från båda håll. Och vi förväntar oss då att vi har en motpart som litar på lärarna och som sätter undervisningskvaliteten, elever, lärare och skolledare i centrum – inte kontroll och bristande tillit.

Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund
Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarförbundet

Förbundsråd-Rådslag-Distriktsordförandekonferens

I veckan har jag varit i Stockholm på tre olika LR-evenemang.

Vid förbundsrådet valdes Bo Jansson, Stockholm, enhälligt till ny andre vice ordförande.

På det s.k. Rådslaget träffades LR:s förbundsråd och Lärarförbundets representantskap för att inleda det interna arbetet med nästa års avtalsrörelse (ca 200 ombud). Först fick vi höra tal av Håkan Frisén, chefsekonom på SEB, som gav en ekonomisk omvärldsanalys.
Därefter talade Ingela Gardner-Sundström, moderat ordförande för SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Hon gav den kommunala arbetsgivarens syn på avtalsarbetet. Hon betonade lokal lönebildning, dvs så lite som möjligt (helst ingenting) i centrala potter. Hon sa att också att arbetsgivaren vill ha ett större inflytande på arbetstiden, även på förtroendearbetstiden. Syftet skulle vara att få skolan att fungera bättre. Jag uppfattade att hon faktiskt trodde att det skulle vara möjligt för lärare att ha vanlig semestertjänst och då kunna använda arbetstiden i början av augusti till att planera höstens lektioner! I slutet av talet gav hon en personlig reflektion, där hon sa att skolan är det viktigaste och att lärarna kanske inte alltid fått den uppskattning av arbetsgivaren, som de förtjänat.
Talarlistan slutade med Per Unckel, landshövding och ordförande för arbetstidsutredningen. Hans egna erfarenheter från arbetet i arbetstidsutredningen gav vid handen att han anser att det är uppenbart att skolan inte fungerar överlag. Han hade också sett att det på många håll finns en ömsesidig misstro mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vidare är hans bild att arbetsbördan för lärarna ökat väsentligt på de flesta håll under senare år och att skolan har för många dåliga chefer. Hans åsikt är också att det är ohållbart med en skola, som styrs från så många håll och att kommunpolitikerna skulle sluta att lägga sig i.

Efter detta samlades vi i grupper, där vi diskuterade prioriteringar inför kommande avtalsrörelse. Alla grupper var rörande överens om att det måste finnas något sorts centralt tak för undervisningsuttaget.

Den tredje dagen var det distriktsordförandekonferens, där vi 29 distriktsordföranden dryftade gemensamma spörsmål. Metta berättade om arbetet centralt med bl.a. skollagsförslag, gymnasieförslaget m.m. LR:s jurist Kristina Rollbäck berättade om 12 pågående centrala tvister kring arbetstid. Övriga ämnen som diskuterades var AID, Skolans Dag, medlemsregistret, kompetensutveckling, uppdragsdialog, svininfluensa, stora elevgrupper, sjukpenning, kursverksamhet m.m.

Åsa Elfving

Därför är du med i LR!

klicka på bilden.